Titta så rött mitt hår blev!
Visst, nu har ju jag haft "rött" väldigt länge. Men efter att var gång blivit smått irriterad på de ständiga lilatonerna från Schwarzkopf och Viva, så må jag säga att denna är riktigt bra!
Enda nackdelen med Syoss röda färg är att den mattas ned väldigt snabbt. I alla fall på mitt slitna hår.
Men det kan kanske bero på att jag aldrig satt en sax i håret.

Hur de andra färgerna från märket är, vet jag då inte. Men ger de lika intensivt resultat som denna.
Borde fler än jag vara nöjda!






/Jean

Idag har jag ett vackert "rose" natural läppstift på mig från Lumene.
Har två andra nudenyanser även av detta. Billigt (under 100-lappen) och ganska så fint tyckte jag!




Några dagar sedan sist va?
Ev kommer en ny tävling inom kort igen, det gillar man!

Jag har  motiv till varför man INTE ska vara egenföretagare, nämligen dessa:

1. Du jobbar JÄMT

2. Du får stämningar och hovrättsdomar på dig om du hamnar i tvistemål där DU inte är starkare ekonomiskt än den som vill ta död, på dig är.

3. I andras ögon är du ALLTID en skattesmitare.

4. I det här landet hatar man företagare lika mycket som socialfall eller den som lever på bidrag.

5. Åkeribranschen verkar vara den mest utdömda idag.

Men, å andra sidan har jag inte plockat med allt det goda det innebär att vara företagare OM man framförallt aldrig opponerar sig och pröjsar fakturor man ens aldrig sett. Kan livet leka och allt vara bekymmersfritt då undrar man?  Något svar på den frågan känns inte aktuellt att ge i nuläget.


Nu är det som så, att jag äntligen fått den växande delen som kallas röv, ur stolen och beslutat mig för att ta körkort. Har idag lagt mitt syntest på låjdan, nu väntar man bara på att tillståndet ska dimpa ned.

Från det till annat:
Återigen, ett hurrarop för APOTEKET! Varför då?
Jo, på en hylla nu idag såg jag att de fått hem mineralfoundations i flytande form, innehållande zink. Ska inte täppa till huden och denna foundation är lämplig till just fet hy! Visst är det bara kanon? Självfallet ska jag vid tillfälle köpa en flaska. Dessutom överkomligt pris, 189 riksdaler!

http://www.vichyconsult.se/franchises/normaderm-teint.aspx

Ni som redan har den, får naturligtvis komma till tals. Finns i lite annat innehållsutförande till fet/normal hy samt för torr/normal hy då. De kostar lite mer, 219 SEK.

/Jean

Ojoj, jag har fått massor mailkorrespondens vid det här laget. Ber åter om ursäkt. Har inget annat att skylla på, än att jag numera har ganska mycket med det politiska uppdraget att styra med,  jag har här i kommunen. Egentligen inget "uppdrag" utan en tjänstemannasyssla.

Är mest inne på facebook då jag är på nätet.
I skrivande stund har jag inget om hudvård att tillägga. Mer än att det på marknaden (har jag noterat), kommit en uppsjö av ganska kul, innovativa och spännande produktnyheter. Till och med Apoteket har börjat så smått med mineralpuder som foundation, Idun.
Vad ska jag säga: GRATTIS-äntligen!
Jag skrev ett brev till deras marknadsansvariga redan 2008 och ifrågasatte deras sortiment och påpekade då att de borde ta sig en titt generellt, på produkter som innehöll biokemiska (kroppsegna substanser), samt syrarika produkter.

Nu har jag sett både rengöringar med AHA- och BHAsyror i på deras hyllor, bra!
Och på ett annat Apotek (de är ju flera kedjor idag), fanns det superhärliga ekologiska märket Korres. Underbart till resten av kroppen (dock ej i nyllet).


/Jean

Ojoj...
Dessa två veckor har varit väldigt turbulenta. Jag fick ett tjänst den 1:a januari.
Fyra års arbete ska sammanfattas och beslutas om på väldigt kort tid. Jag känner att luften liksom försvann ur buken på mig...

Idag nådde jag väl kulmen av trötthet. Jag är van att sitta med företagets slit, men nu har man press på sig för andras skull, så det vill väl till en ask med tandpetare att spärra upp ögonen med framöver, om jag inte vänjer mig.



Hursomhelst så är det ett minst sagt priviligierat arbete, jag verkligen känner stor respekt inför.
Jag lovade för en tid sedan att det kommer en tävling. Produkterna sänds denna gång direkt till mig från England. Finns inga foton på dessa kitt, så jag vill inte lägga ut om tävlingen förrän jag fotat dem. Idag har de skickats till mig, så jag räknar med att starta den lilla utlottningen i slutet av nästa vecka- förhoppningsvis!

Vill ni vara med, föreslår jag att ni håller lite koll!




Ha en fin helg alla!
Jean

Så, då var det gamla året över. Jag har som sagt höga förväntningar om 2011 för egen del. Men rent värdsligt så har jag tyvärr en hemsk magkänsla om mer terror och galna väderinslag. Men man kan väl inte göra annat än att hoppas...

Igårkväll fick vi besök av denna gudomligt söta och lilla runda hårboll - nakenhunden Pingla!
Kolla in den lilla buken som kikar fram under hennes jacka (hunden alltså), den är icke att leka med!


Pingla är liksom vår Leonberger, oerhört skotträdd. Men hennes matte hade varit så klok att hon gav hunden lugnande.

En gång om året mår min sambo dåligt (självförvållat).
Min sambo och hans polare är whiskyfantaster.  Och kompisen var ganska nyligen hemkommen från en whiskyprovarresa från Skottland/wales/England. Så det blev en hel del Whisky för de bägge. Jag gick och lade mig efter tolvslaget, så jag är pigg och utvilad.

Men min sambo däremot, han ligger ännu däruppe och snarkar. Är inte avundsjuk på hur han kommer att må då han vaknar! Nej, idag får det bli en redig långpromenad med hela familjen.



/Jean

Ja, som ni ser på picsen...jag har förkovrat mig i bakkonsten nu i veckan...
Dottern och jag har själva fått klä julgranen. Sonen var ej hemma och mannen var ute på tradarfärd.

Från och med NU kommer bloggen att bli betydligt mindre intressant ur flera perspektiv -"har den någonsin varit det?", undrar kanhända flera av er... Jorå. En gång i tiden så...

Tack för fina ord om mig som person och om bloggen i allmänhet. Men som någon skrev: " vi har åsiktsfrihet i detta land". Då kan jag tala om att det har man sannerligen inte.
Svea Rike har blivit de talfördas fiende.



Men icke desto mindre, har jag nu så äntligen lyckats få mig en tjänst inom ett område, man helst BÖR ha flera åsikter, dock ej privata. Och NEJ, jag ska inte handla med något så simpelt ytligt som hudvårdsprodukter mina vänner.
Jag ska skriva historia rent politiskt. Ni som funderar på vilken typ av jobb jag fått, lär då få fundera.
För det är just hit, min form av frihet idag då sträcker sig.

Som man brukar säga - den som lever får se. Men icke desto mindre tror jag att detta jobb kan vara helt rätt för mig, att äntligen få komma till tals inför massorna...

Som det känns nu, kommer bloggen att få ha sin givna plats i den anonyma bloggosfären - ett tag till.
Hur som haver - jag önskar er alla en lyckosam Jul och att ni gör något vettigt av alla galna önskningar om välfärd och bättre liv. Tänk på dem som inget har i dessa tider - det önskar jag er.

Sedan har jag hunnit med att fylla 41 bast. I vissa delar av världen är det fult att bejaka sin identitet genom att yppa sin ålder. För mig är det bevis på inre mognad och styrka.
Att inte vilja uppge sin verkliga ålder, måste vara som att bära omkring på ett enormt tungt och trasigt hjärta - vadan denna ångest? Att äntligen bli sedd annat än ett sexobjekt? det är väl underbart att nu äntligen hela människan efter så många år, får blomma ut?


GOD JUL
Jean

Så har då min älskade son, med visst vemod -lämnat det alldeles underbara Köpenhamn.
Ett danskt fantasia med klara färger, ljus och känslor.
1000-tack för de fina bilderna från Lady Gaga-konserten! För den som vill se dem i bättre kvalitet och utan mitt klotter - http://pontusnilsson.weebly.com/

Han tillhörde denna gång, inte presseliten så han fick nöja sig med att ta bilderna med sin lilla digitala kamera. Men som man säger: "en duktig fotograf kan fota med en polaroidkamera och ändå få förstummande vackra bilder".

Bilda er egen uppfattning här nedan:
En sak jag blev lite förvånad över bara: Hon har ju lika stora celluliter som jag har, fast att jag inte ens är hälften så vältränad som den bruden. Får man se som positivt eller? Självkänslan växer...




























SE HIT DU SOM VILL HA EN RUMSKOMPIS ELLER HAR EN VÅNING ATT DELA MED DIG AV:
Sedan en liten vädjan till Dig som bor i City (Sthlm) och tycker att du vill dela ett rum med min fantastiska lilla son:

Tyvärr är kärleken inte alltid empatisk, han behöver omgående få hyra ett rum eller en liten lägenhet.
Han studerar till fotograf och är lugnet självt, går aldrig ut -märks inte ens. Han pysslar med sitt foto, vilket är hans passion. En trevlig tjej som kille, som vill hyra ut-  hör omgående av sig till mig på min mail: jean@fjallnertransport.se

Passa på att få ev portfolio uppdaterad på samma gång, vet jag!
Ersättning utgår GIVETVIS för boendet.



MVH
Jean

På senaste tiden har jag fått åtskilliga mail och frågor i trådarna. Jag svarar i tur och ordning. Det som skrivs i kommentarerna är en liten del dock (även att det börjar bli till bristningsgränsen).

Att svara på EN fråga om ex produktpåverkan på huden tar i genomsnitt ca 40 minuter - om den är utförlig.
Ni som får svar i "tid" anser naturligtvis att jag är reko. Sedan är det då vissa som frågar om och om igen, både i trådar och till mig privat, som kanske då inte får svar så snabbt.



Då jag har tid, svarar jag i snitt på 1-2 brev per dag. Jag har ju ingen stab bakom mig som sitter heltid med detta, detta har jag gjort av egen fri vilja och av humant intresse-vilket jag har ännu. Men jag må medge att mina känslor för mänskligheten faktum svalnar något då mina svar blir era krav. Att hota med att sluta läsa bloggen, gör inte att jag har mer tid.

De sista veckorna har jag tillbringat en hel del på sjukhus för provtagningar. Varit trött och fått slita oerhört med att få vårt företag att hållas flytande.

Eftersom bloggen inte är mitt jobb (en inkomst) måste jag helt enkelt prioritera min familj före era förehavanden. Det låter elakt men så är tyvärr min vardag för tillfället. Och jag kan med största sannolikhet intyga att det kommer vara så i minst ett halvår till. Vi har haft ett helvete att överleva och än är inte faran över för vår del.

Jag har vid många tillfällen skrivit att ni gärna får fråga men att jag INTE kommer ha tiden att svara alla. Jag har då hänvisat till att ev frågor kan skrivas i kommentarsfälten. Det får ni gärna göra, men räkna inte med att jag hinner eller kan svara just er. Och som jag först skrev, jag fortsätter att svara de brev som inkommit men i tur och ordning.

Jag är ingen ond individ, från början var mitt intresse att hjälpa andra, en genuint human känsla och empati för andra. Men då hjälp blir till krav, är det inte längre trevligt. Jag tycker jag givit många ganska mycket, men när får man själv något tillbaka?

Och ni som inte orkar läsa min blogg längre, får väl ta och sluta göra det då.
Den här stunden det tagit att skriva detta, hade jag kunnat svara på ETT brev från er.

Att lägga in korta inlägg tar heller inte så lång tid, som att sitta och svara på frågor, skriva det snyggt och göra det läsvänligt för alla som vill läsa. Att känna pressen på att man inte har den tiden, kan även göra att jag istället för att uppdatera bloggen, helt enkelt struntar i det. Just nu planerar jag även för en jättefin jultävling där man kan vinna ett fint kitt från ex Jan Marini. Även det har fått ligga lågt. Jag är dränerad...

Jag hoppas jag inte retat upp er, men detta är mitt försvar. Det är rimligt och konsekvent.
MVH
Jean

Varför jag aldrig hinner annat än att ta tag i ständigt nya problem, har ni svaret på här.
Denna gång har vår bil kanat nedför en slänt och dragit med sig en styck personbil.

Man får mitt i allting vara glad över att inga personskador skedde.
Vår bil blev inte mycket märken på, däremot får ju personbilen ta och piffas upp en aning. Krokarna till kättingen kördes rakt igenom förardörren, de är sylvassa och ca 30 cm långa...kunde blivit en rysare...














Nåväl, med tidspressat schema blev vi bara ca 2 timmar försenade, bärgaren kom och fick dra loss vår bil.
Detta hände idag kl 12:20 uppe i Tromsö, Nordnorge.

Slutet gott och alla helskinnade från platsen.
/Jean

Eftersom jag är utan man i helgen, ringde jag en väninna igårkväll. Jag satt och glodde på lite olika inredningsprogram av ren tristess. Plötsligt slog det mig att det var just det, resten av lördagkvällen skulle bestå av - att möblera om.

Jag flyttade helt enkelt matsalen till delen där den vita soffan stod förut, satte soffan med tillbehör, där matsalen varit...

Jag gillar lite udda men öppen lösning av möblering. Jag tyckte det blev riktigt mysigt, blev lite ljusare även eftersom köksdelen är så pass mörk!








Det blev väl tjusigt? För att se hur det såg ut innan, scrolla ned några inlägg...










/Jean

Tänk om oturen vänt, och resten av livets alla dagar enbart bestod av lyckosamma kast?
man kan alltid hoppas. Tyvärr blir helgen ensam, mannen ska hem och byta dragbil, sedan ska han upp till Tromsö över helgen, med lass.

Sedvanlig fakturering av veckans sedlar, posta månadens verifikat och allmänt hålla god ordning i bolagspappren, det är vad denna helg har att erbjuda.
Men det är ändå skoj, då man känner att saker och ting går åt rätt håll.

Jag har suttit i några dagar med ansökningar om jobb, och gått igenom.
Vi söker chaufförer och det måste vara män av rätta virket.
De är svåra att finna!
Att köra Norge är det tyvärr många som vägrar, speciellt under vinterhalvåret. Därför måste min sambo ta dessa turer nu under en tid, tills vi hittar en vettig kille att sätta på turen.

Men det ska väl gå det med?
Nu ska jag hämta tösen hos en kompis.







/Jean

Lördagkväll och jag gör faktum ingenting. Har legat på det varma och mjuka golvet framför brasan och bara njutit en stund. Då man ligger där framför brasan, inser man åter hur otroligt bra man har det. Samtidigt kommer de där ångestfyllda tankarna om att allt detta kan i ett nafs, tas ifrån oss.
Jag har för länge sedan slutat att ta något för givet-om jag ens någonsin haft den turen att få göra det.

Men var gång jag inser förträffligheten i tillvaron, kan jag ej låta bli att tänka på mannen jag en gång intervjuade. Han hade haft allt, men bodde nu på Norrköpings gator. Företaget gick omkull, hustrun flydde, spriten lockade och han hamnade snabbt på bar backe.

Allt är ständigt en kamp mellan ont och gott. Men stunder som dessa, är så oerhört välkomna, att få ro betyder så väldigt mycket. Stämningen i detta hus är trivsamt mystisk och säregen. Väggarna talar och jag känner att min ande hör hemma här. Hemmet är verkligen min allra största trygghet och det påminner oerhört mycket om mina känsloenergier.



Nu ska jag duscha och sedan gå upp till min dotter och mysa vidare...




/Jean

Nu kommer jag skriva något som många anser som ältande. Det är det inte, bara ett i raden av alla miljarder livsöden. Så låt mig ventilera. Människor med hål hjärtat skriver böcker om annorlunda liv, inget lustigt.
Filmer produceras som vi sedan höjer till skyarna - eller dissar.

Så låt mig skriva min historia. Jag ska ta detta mycket kort.
Jag har vid några tillfällen försökt få kontakt med min mor. Jag vet att hon är allt igenom ond.
Sista gången jag träffade henne öga mot öga, var då min son var 6 år. Det enda hon sa om sitt barnbarn var att det var bra att han inte var tjock, för hon hatade feta ungar.
Inte en gratulation, inte ett knyst sedan jag var liten tös.

Hon har hållit sig undan mig i hela sitt liv. Vandrat genom livet med skygglappar, gömt sig bakom sina djur.
Hon har sol-& vårat män, gift sig nån gång - fast att hon hatar allt vad mänsklig kontakt heter.

Mitt i allt har jag fått reda på att hon anordnat många ridläger för barn. Tänk om dessa föräldrar vetat vilket monster de lämnat sina barn till.

Jag skrev ett känslomässigt brev till min mormor - ursprunget till denna ondska.
Jag hade många funderingar i brevet om hur de hade kunnat behandla mig som de gjort, alla år. Jag fick tillbaka att min mor kontaktat advokat för att skydda sig mot mig - sin egen dotter. Hon hotade mig om jag fortsatte  söka kontakt.

En sak vet jag: Ewa är beredd att göra vad som helst för att slippa mig. Hon har två underbara barnbarn.
Men det ena önskar hon antagligen livet ur, han är inte av den "art" hon skulle acceptera i sin värld.

Inget förvånar mig längre. Min mor står som första namn i Skånes valkrets inom Sverige Demokraterna.
Jag fick reda på det igår genom att Googla.
Jag skäms å min mors vägnar.
Jag läste reportagen om henne. Ingenstans står det att hon haft barn, hon bedyrar på heder och samvete att hon har "rent mjöl" i påsen -inte länge till.
Mamma: stå för vad du gjort mot din dotter.
Det enda jag ber dig om.

Du vurmar för förtryckta djur, du sitter i styrelser för Djurskydd i i Skåne, men du har helt glömt bort vad mänskligt värde innebär. Det rimmar illa. Bekänn din färg. Du har lik i garderoben, dags att ta fram dem nu?

http://www.laholmstidning.se/article/20100705/LAHOLM/707059825/0/*/*/sd-politiker-visade-upp-sig

 

http://hallandsposten.se/nyheter/val2010/1.907169-riden-sd-halvt-ofrivillig-etta

http://www.laholmstidning.se/article/20100831/PERSONLIGT/708319922/1199/familj/*/ewa-ridn-fyller-60-ar


Som ni redan förstått, står jag inte för hennes åsikter genom val av politiskt engagemang.
Jag anser inte att SD för politik, utan går på enbart åsikter som är så konservativa, så lamslående och så intelligensbefriande som det bara kan bli.
Känns som en flock bonnlurkar (förlåt mig alla bönder men jag måste uttryka mig på något vis).
Inte i linje med att vara empatisk, vänlig och att hjälpa andra som har det svårt. Det är inte bara invandrare man menar ska bort, homosexuella, handikappade, hemlösa - alla som av någon anledning kostar något i samhället och som inte förmår intjäna sitt eget levebröd.

Men, med sorg i hjärtat kan jag bara konstatera, att det var väl vad jag kunde förvänta mig av denna elaka individ. På radion ljuder:  "Dansa Din Djävul"...passande.

/Jean

Min morfar är nog den enda från min släkt som givit både mig och min son Pontus arvet, av bildkonsten.
Min mor lämnade mig tidigt och det hon gjorde mot mig har suttit i hela livet. Inte minst de skador hon åsamkade min då, lilla hjärna. Morfar och mormor fick tidigt en barnflicka till sin dotter så avsaknaden av både far och mor, bör ha gett min mor hennes psykiska störning, möjligen.

Nu är det inte om henne jag vill berätta, utan om min morfar. Han var en lång smal och reslig herre. Militärisk auktoritet
 som under kriget verkade inom det militära på Gotland, min mor föddes där. Jag hatade tidigt min mor och mormor - det var ömsesidigt. Men min morfar tog gärna emot mig då jag ensam cyklade till Ånestad där de bodde i en fin villa, då jag växte upp ensam med farsan i en tvårummare i Vasastan.

Mormor fnyste åt min vålnad då jag kom hem till dem. Jag fick alltid byta om till "tossor", eftersom hon inte ville att jag skulle dra med mig smuts från en tvåa inne i stan, på deras fina golv.

Morfar tog alltid in mig i sin atelje, dagarna med honom gick så snabbt. Han lärde mig grunderna för att teckna hästar och naturtrogna bilder. Ansikten och dess geometri.

Vi plöjde igenom alla hans latinska ordspråksböcker - jag ville ju så gärna bli veterinär då jag var liten flicka.
Han hade alla tänkbara läkarlexikon med helt fascinerande, men många gånger avskräckande, abnorma bilder.
Det var underbara måleriska foton av sår, bölder och döda kroppar. Det fascinerade den lilla sårade flickan något enormt.

Jag kunde hos morfar fly dagarna från skolans förtryck och fars nävar.
Morfar var en man med tur, men tyvärr tillät inte min mormor att de delade sin framgång med pappa och mig.
Vi hade knappt mat för dagen, hemma hos morföräldrarna gav mig morfar all världens ljuvligaste mat man kunde tänka sig, sådant bara fint folk som ämnade föra sig, åt.

Han lärde mig noternas betydelse för att låta fingrarna dansa över flygeln som stod vackert uppställd bland värjor och sablar. Som ung hade morfar varit aktiv i Stocholms föreningsliv i fäktning. Jag beundrade ofta, den mannens pokaler och silvermedaljer.

Morfar dog samma år som hans vän och konstnärskollega, Harald Wiberg, 1986.
Min morfar hade några år tidigare fått den då okända sjukdomen, ALS.
Jag besökte aldrig min morfar efter det han lades in på sjukhem. Såg det som ett svek att han, den enda i vår släkt, näst efter älskade farmor,  som brydde sig om mig och insjuknade.
Jag var inte så gammal men jag hade ett år kvar i gymnasiet.

Min mormor gav inga målningar alls till mig, jag fick inget minne av min morfar.
Men som tur var, smusslade morfar ned dessa målningar, samt några till jag har i flygeln, i påsar och säckar då jag sena kvällar cyklade hem till Vasastan igen. Dessa tavlor har därför ett starkt avtryck hos mig och en given plats i mitt hjärta. För stunderna med honom, är jag övertygad om gjorde mig till den konstnärliga individ jag idag är, och som jag fört vidare till min son.

Jag har mest sorgliga minnen från min barndom, men detta är ett av de fina.





Morfar som ung konstnär, bosatt på Gotland



/Jean

Go´afton...
Idag är det lördag. Har haft en rejäl Hortonsattack (värre än migrän) i över en vecka nu. Har testat lite ny medicin och har darrningar, har ju mått bättre. Otäckt då det sätter sig på känsel- och balanssinnet.

Min son Pontus är hemma och hälsar på. Han fick en drink innan maten och har nu en polare här.
Mannen sitter nere i studion och spelar in, jag sitter här och tösen spelar Super Mario. Tja just så som våra helger brukar se ut efter det att vi skött veckans faktureringar och fraktsedlar.
Ibland undrar man om resten av livet ska se ut såhär... men det är väl det som är charmen med att bygga upp något eget. Vi har ju valt åkeribranschen tyvärr.




Mannen reder ut veckans sedlar...



Nysnaggad son med en smirrnoffdrink i näven...






Inte  annat än att man blir lite sugen. Men med min skalle är alkohol något som allt
mer sällan avnjutes.


Och...svaret på er fråga om jag brukar Botox, ser ni ju då här:
NEJ!

Och så får ni inte glömma att vara med i utlottningen om en fin handkräm från Restylane!
Kolla i förra inlägget.

Jag AVSKYR slutorden "Puss å kram", så därför ska jag idag just skriva det...
Det fånigaste uttryck jag vet, näst efter "bästis".

/Jean

Den här veckan har börjat otroligt bra för vår del. Det var hemskt länge sedan så mycket positivt kommit på en gång. Krisen höll bokstavligen på att äta upp oss, både emotionellt, ekonomiskt och kroppsligt. Att man blir sjuk av kriser är ju inte konstigt.

Men nu är det nya tider och med det nya åtgärder och saker som måste planeras rätt.
Idag har jag varit och sett över försäkringarna, både för företaget och privat. Kändes skönt att kunna prioritera hur man vill ha det om något händer.  Vet ej hur vi vågat, men det enda vi förut haft försäkrat, har varit lastbilarna.

Vi tycks ha fått tag på bra chaufförer som ska börja köra åt oss. Vi ska byta ut bilparken - ja allt flyter helt plötsligt i medvind! Jag pustar äntligen ut med glädje.

Mot ljusare tider går även Svea Rikes ekonomi. Personligen är jag glad att Alliansen tog segern.
Och gällande medias skrämselpropagande om vad som ska hända i regeringen nu,  så tar jag det med en nypa salt.
Värsta boven i dramat är ju medias uppsjåsande av valresultatet.
Men jag har skrivit det förut - är det något man kan bli osams om så är det just politik. Men det är min känsla i det hela i alla fall. Däremot anser jag det vara ganska okultiverat att gå till mandat på en åsikt gällande individers vara eller icke vara. Känns lite "back to basic". Livet är ju hemskt mycket mer än Ja eller Nej. Jag talar om SD.
Nog om det.


Min son har just nu ett litet kul skolprojekt på sin mediautbildning. Lärarna bad eleverna fråga sina föräldrar om de ville ge några bilder av hur vi som föräldrar var klädda då vi var i 20-års åldern.
Här är mitt bidrag. På grund av min dåliga hy, ville jag aldrig vara med ens på privata bilder som ung, har därför knappt några. På bilden där jag är 19, väntar jag min son.

Urklippet från jag är 26, är från Norrköpings Tidningar.
Och ja, kläderna är väl inte något att skryta med, men men så såg jag ut på den tiden...
På den tiden hade jag min riktiga hårfärg kan jag ju nämna.



/Jean

Här kommer en liten presentation av mig själv. Jag gissar att många av er tror att jag sitter på häcken inne på kontoret hela dagarna och avstår från att skita ned mina händer. Men i ärlighetens namn känner jag inte till många kvinnor som älskar att verkstadsarbeta så mycket som jag - och ändå vill syssla med skönhet och allt som gör en kvinna vacker!

I veckorna är det ju så att alla bilarna rullar, då är jag ren administratör. Men det manhaftiga jobbet för min del, börjar då veckan för sambon är avslutad. Då sköter jag om bilar, tankar Ad-Blue, putsar och gör lättare justeringar. Jag tvättar även ekipagen i den mån de kommer hem.

Ibland undrar jag varför jag ännu suktar efter ett skribentjobb, mediajobb eller jobb inom modebranschen, jag är i mitt rätta element då jag får pyssla med detta. Det är nog det som gör mig mest lycklig. Se till så allt sköts, bilarna fungerar. Boka tider för servicar, besiktningar  bland mycket annat som måste skötas på ett åkeri.

Oftast hänvisar jag allt till min sambo - men bakom varje framgångsrik man, står det ju en kvinna. Jag känner mig träffad!

Så även om det skulle gå rakt upp i karriären och bolaget utvecklades, skulle jag fortsätta skita ned mig.
Även om jag lika ofta skulle vältra mig i lyx, jag kanske är motsägelsefull. Men detta är jag!
Och, jag har svårt för kvinnor som inte kan ta tag i dynga...














/Jean

Jag & min kära hund...


Sonen & Ninni

Ibland vill man va sig själv för en stund...




SOV GOTT
Jean

Min son bor numera i Stockholm. Igår kom han hem för att stanna över helgen. Givetvis följer kameran med slaviskt, överallt! Tvärtemot mig, så hoppas jag att han kommer att fortsätta med foto som yrke senare i livet - i någon form. Tyvärr har han valt en ytlig, falsk och svåråtkomlig industri. Men jag önskar att han med tiden kan få de rätta kontakterna.

Han har dock en lite specifik nisch, jag ej behöver gå in på här. Får han chans till några utställningar i den genren så kan det nog gå vägen.

Så här är lite bilder han tagit i huset och i trädgården. Själv älskar jag foto och tycker väl att kompositionen och ljuset i en bild är det viktigaste. Ett bra reportagefoto är heller inte att leka med!

















/Jean

Bah...

Om det är något jag har svårt för, är det människor som indirekt visar att de tror att man ljuger dem rakt i ansiktet.


Detta var från början ingen big deal utan detta har hänt:
Den 23:e var jag inne i en butik, skulle köpa till dottern. Hade glömt kupongen med rabatt hemma (snålis), men man vill ju utnyttja om det går. Hur blir man annars rik?

Jag går hem och ser att datumet går ut den dagen, alltså den 23:e, varpå jag ringer upp butiken.
Det är en kedja, ingen svarar så jag ringer en annan butik i vår grannstad. De svarar att jag NOG kan lägga undan varan i veckan och få rabatten avdragen anyway.

Igår glömdes det bort...
Idag kom jag på det.  Var inne och lade undan plaggen och kom sedan tillbaka med kupongerna (som förvisso hade gått ut, men jag hade ju ringt och dubbelkollat).

Det handlar inte om pengarna men då jag i kassan berättar för expediten - försöker, hånler hon mot mig och frågar vem jag talat med för det "kan man ju inte lova, att få rabatten avdragen någon dag efter den upphört att gälla".

Bara sättet hon sa det på, fick mig att flippa ur fullständigt.
Jag har verkligen övat på att förlänga min korta stubin, för den är en stor broms i mitt liv.
De sista två veckorna har för övrigt varit enormt pressande i vårt företag. Vissa beslut har stått och fallit med framtida planer. Rena jävla klanterier har givit mig hjärnblödning...  Så visst, jag är väl mer eller mindre utbränd kanhända...

Jag tror hon märkte hur uppjagad och stressad jag blev av hennes ironiska kommentar, snorkig expedit helt enkelt.
Nåväl, kontentan blir ändå att jag KAN inte fortsätta att låta dåliga dagar gå ut över mitt humör på detta vis.
Jag borde givetvis inte tagit åt mig av hennes attityd, utan fortsatt att le mot henne. Tacka och ta emot för att hon trodde jag ljög om mitt samtal.



Ibland undrar jag, vad är det för fel på mig...brusa upp trodde jag ärligt talat jag slutat med.
Men där ser man vad lite stress kan orsaka.
Rent ärligt tror jag det är dags att vi bägge skulle behöva en semesterresa i några veckor.
Sedan 2005 har vi slitit med detta bolag utan en längre semester. Blir man såhär fruktansvärt labil då man är slutkörd psykiskt?

Men samtidigt går jag runt och känner mig sviken av de få vänner jag har. Det har irriterat mig länge, speciellt då man bestämmer en sak. Ställer in annat för att göra det vi beslutat om , sedan varken hör personen av sig eller kommer. Det har varit många sådana besvikelser i mitt liv.

Vet ej om det är mig det beror på att jag påverkar dem att bli oärliga eller vad det är.
Men allting har blivit lite för mycket under lång tid. Vill bara ha lugn och ro och önskar så att vi kunde slippa regelrätta problem åtminstone helt i en månads tid. Att allt bara flyter på. Hajar ni ?

Nåväl, förmiddagen var trevlig ändå. Tog en lunch med min vän Maria.

Dagens fundering kring mitt egna beteende...
Jean

Idag ser jag ut såhär... Med det faktum att vädret inte bestämt sig för om solen ska skina eller om regnet sakta ska sippra ned i redan våta marker, är det ganska svårt att klä sig...!





Ni är många som ofta frågat hur jag får en så fin hy.
Men det är enkelt: Sköt huden enligt det jag brukar messa om.
Framförallt (för syns skull), använd ett enkelt och ljust mineralpuder som foundation/grund.
Just nu är det Glo Minerals, i den näst ljusaste tonen i neutral nyans jag använder (och har gjort det senaste året). Men jag gillar även Jane Iredale. Man behöver bara svepa kabukin några varv över ansiktet så vips, får man en skimrande vacker hy! Glöm ALDRIG ett blush eller rouge på de små kinderna! Idag är det mitt gamla i.d warmth i brunt.

Finare yta får man förstås om man just vårdar med rätt produkter dagligen.
Och åter igen: Jämför aldrig er hy med andras!
För min del ser jag till mina fantastiska förbättringar jag genom många års slit fått. Huden är långtifrån perfekt, men med tanke på hur jag en gång såg ut med djupa ärr i hela ansiktet- så är det mer eller mindre ett under. 
Jag är stolt för egen del, och talar enbart för mig själv.

Om det är något som gör unga flickor och pojkar självmordsbenägna, är det just de enorma problem man kan drabbas av då man får svår acne.

Sjukvården har ännu inte riktigt kopplat ihop depressioner med hur vi faktiskt uppfattar oss själva. Det ÄR jätteviktigt att känna sig fin! Så mitt första råd till alla som lider - tveka inte en dag till att få en remiss till dermatolog så att ni kan börja medicinera, och sedan börja med rätt hudvård. Det är återigen substanserna som räknas - inte märket.

Nu ska jag se om jag hittar någon älskvärd person som vill umgås med mig någon timma, för sedan blir det massor som ska göras i eftermiddag.

Hejsvejs!
Jean