Efter ett totalt jävulskt år med mer eller mindre nya skador och kostnader som kom varenda dag, genom våra tidigare chaufförer, trodde vi nu, att det vänt...
Bolaget har äntligen börjat gå bättre, och så händer då detta...
FAN hur mycket skador ska man ta? dessutom är det första dagarna på en ny norgekörning vi fått.

Tradare har ALLTID förtur i tunnlarna för det går inte att köra åt sidan.
Man måste ligga i mitten annars skalar man av taket på sin trailer, tja ni ser ju själva...

Jag har slutat be till nissen med begynnelsebokstaven G, av den enkla anledningen att då jag bad som mest - skedde flest mängd med elände. I går råkade jag av misstag säga dennes namn... se vad som hände!

Förstår att det inte är annat än elände och kriser i de religioner man inte gör annat än ber. Tänk om de visste om att det i själva verket är Satan själv, de ber till?

Visst ekipaget går att framföra - om det inte var för att vi har lass att hämta med fryst fisk uppe i Nordnorge, som ska med ett flyg. Tempen håller inte i ett skåp som läcker.
Tips mottages gärna...funkar det att täppa med frigolit tro?





Nåväl, nu till något betydligt mer rofyllt:
Min AgeLoc har anlänt... Men jag blev först riktigt sned och skällde ut den stackars killen efter noter...
Men har både bett om ursäkt och sedan lyssnat på vad han sa.
Den ska INTE brukas mer än max 3ggr/veckan i början. Sedan allt mindre ofta.
Jag tyckte nämligen att det var hutlöst att sända med engångsampuller för hemmabruk - vilket jag ännu anser.
Då blir det en kostnad man inte tänkt sig för att utföra behandlingen själv ändå.

Men, då han förklarade att den inte ska brukas så ofta som jag inbillat mig, blev allt bra och jag ska nu ikväll använda den för första gången. Återkommer!



/Jean

Min son jobbar om dagarna men på kvällarna nu och i helgen har de lyckats gå ned och kika på Pridefestivalens område och även tagit bilder av paraden som började klockan 13.15 igår från Söder  och sedan fortsatte genom stan.












Jag är stolt över min son på många plan. Han har lyckats hålla fast vid sig själv, trots 9 års helvete i skolan.
Jag är glad att han kom ifrån den här småsinta småstadsmentaliteten, där bara skitsnack kan göra att man vare sig får jobb eller blir av med det man har.

Han har ett öppet sinne och trampar ingen på tårna, han vill att alla ska tolerera varandra.
Är det inte något vi alla så fint pratar om men som vi inte kan ta till oss?
Men han hör till den allt större grupp av individer i samhället som kan det.
Jag är stolt för det.

Tack för dina jättefina bilder - önskar jag kunde varit där!
Men jag kommer i augusti.

/Jean

För ungefär en månad sedan, flyttade min son till Stockholm. Han hör till de lyckligt lottade som tillsammans med sin sambo, fått tag på en fin våning på Östermalm.
Men det är med hjärtat i halsgropen jag tänker på, hur förtvivlat nära det är från att ha ett hem, ett jobb - till att bli utfryst, falla samman och bli hemlös. Skrämmande att regeringen tillåter 5 000 hemlösa i vår välfärdsstat. Även om de själva gett upp, kan de heller knappast resa sig igen om de ej får ett hem.
Så mycket bistånd - och så detta. Jag blir ledsen för de hemlösas skull.


I helgen var sonen på besök hemmavid. Jag har lovat att betala för hans kamerautrustning eftersom han börjar plugga foto och media nu i augusti.
Det blev en sedvanlig NIKON, men jag måste säga att det jag hört om nyare Canon, inte är helt fel heller.
Nu hänger mycket av fotot på ljusstarka objektiv.

Jag köpte en D5000 med objektiv 18-55 VR KIT. Tyvärr är ljusstyrkan på objektivet något sämre, jag hade gärna haft utgångsläge 2,0. men detta kitt innehöll då detta medföljande objektiv med styrka om 3,5 har jag för mig.
Det ser man på nattbilderna Pontus tog då de kom hem till storstaden igen, att det blir lite för grovt.
Men för övrigt  (nu har jag fått spara det i sämre kvalitet eftersom det visas på webben dessutom)är det en fantastisk kamera att sedan bygga vidare sin verksamhet på.
Synkar med PRO-blixtarna i en studio även och han fick en mycket vettig vidvinkel på 18mm måste jag säga. Porträttfoto är perfekt på 50 mm så han fick med det väsentligaste ändå.
Kameran hade väl relativt överkomligt pris, men visst - några tusenlappar billigare hade väl inte gjort något.


Vacker Vy i Stockholmsnatten på väg hem...



En stilla låga på vårt matbord, Paneangcurry med kyckling och ris. Jättesmaskigt!

Förhoppningsvis ska jag och lillfisen besöka dem i slutet av augusti. Det är verkligen underbart kul och upplevelserikt att besöka Stockholm, då man som jag, är van vid en trångsynt håla. Där man avskedar folk för att andra mår dåligt av att man fått ett jobb, där du inte får vara lite annorlunda i läggning, där du alltid måste försvara dina handlingar då folk känner igen dig.


/Jean

Jag kan tycka att det är närmast fånigt att numera läsa en platsannons, eller en sedvanlig artikel i dagens blaska med, för den delen. Överallt ska man vara den där superaktiva säljaren, mamman, älskarinnan och hustrun.
Man ska briljera och överge allt, för att få ett jobb, att bli publicerad eller faktum - som jag, skriva en blogg.
För så snart man inleder samarbete, ja då kommer de jävla kraven på att dra fler läsare, se till att bli nominerad. HUR - om jag får fråga?  Att nominera hoppas jag åligger läsarna, eller har jag fått allt om bakfoten kanske?

Fan, kan inte en enda annons där det söks folk, bara stå: Trevlig arbetssökande sökes?
När inte ens arbetsgivaren själv vet vad social- yrkes eller kompetent kompetens betyder, känns det som sagt inte annat än ganska urlakat vid det här laget.

Jag minns då uttrycket "social kompetens" började dyka upp i var annons. Det var under i mitten av 1990-talet.
Tror det är fler än jag som är evinnerligt less på dessa hurtiga medborgarord. Så förbannat snabbt går inte evolutionen så att man kan tro att människan på ca 50 år, blivit avprogrammerad med känslor, utan bara har de egenskaperna jag ovan nämnde, kvar.

Vi är ju fortfarande jägare och byten i genernas molekylära sammansättning - det går faktum inte snabbare än så.

Inom en snar framtid känner jag att jag här på bloggen kommer att ha en väldigt annorlunda tävling - för den som vill anta utmaningen: Jag skänker en summa pengar till den som skaffar mig ett fast jobb. Vad tror ni?
Tanken har legat en tid och grott bland inkapslad sörjliknande migränsubstans. Jag menar fullaste allvar.



Och JO, tack för era fina bryderier om min hälsa och skallevärk. Nu har trycket minskat något och idag börjar jag känna mig bättre igen, därav dagens nytagna foto.


/Ha en fin dag kära läsare!
Jean

Ja, hejhej på er... Vinkar som värsta kändis haha...
Efter flera veckors intensivt värmeböljande med medföljande krämpor, blev det så omslag i väderleken och vi kunde ÄNTLIGEN orka att hitta på något nu under helgen.

Vi ringde våra vänner Peter & Liselotte samt frågade om de hade lust att åka till Kolmården. Så det blev en heldag i söndags.

Lite skönt att ta en minisemester även. Då vi driver eget har vi aldrig haft någon semester och dessförinnan vi träffades har jag levt ett mycket torftigt liv, så man får verkligen lära sig att uppskatta de få stunder av frihet!



Min karl är "Strutskillen" dårå...












Egentligen är jag starkt emot att ha djur på Zoo och i inhägnader. Men man får väl kanske se två sidor av eländet. Ta exempelvis elefanterna, alltför ofta blir de dagligen svårt misshandlade i de länder där turism och arbete är deras lott.
Elefanten kommer att under hela sitt liv, alltid komma ihåg den som gjorde den illa. Men de sägs liksom vi, kunna förlåta. Deras ungar sörjer de, just som vi sörjer våra då de mist dem. Så dessa djurs öden kan måhända ändå vara bättre än vad som väntat dem under andra omständigheter.

Men jag kan tycka att djurparken är alltför torftig och för trist för dem, inget att beta. Normalt utfodras inte vilda djur utan de äter ständigt. Men oj så torrt det var...


/Jean

Jag har inte orkat att sitta vid datorn mer än nödvändigt för att sköta vår administration. Har varit utslagen kl 17 på dagarna och kravlat mig till sängen runt åtta-tiden på kvällen.

Jag ÄLSKAR värme, tro inget annat. Jag är inte heller den som var dag gnäller över hur varmt det är så snart vi får lite efterlängtad sol.

MEN... Då jag har en sjukdom som heter Hortons, blir den extra påtaglig under sommarhalvåret kan jag säga.
Trycket i hjärnan ökar markant och jag får risk för blödningar samt svullnar all mjuk vävnad inne i skallen till nästan dubbel storlek - känns det som.

Under åren har jag fått råd om att absolut inte vistas där det är för hett, för det kan bidra till en blödniing eller ett rejält solsting.
Min väninna berättade även att hon en sommar fått läggas in på IVA (har oxå svår huvudvärk) i isbad runt hela skallen för att dämpa svullnaden i hjärnan.

Så nog är långvarig och intensiv värme inte att leka med!
Jag har inte kunnat uppdatera eller skriva mina tänkta recensioner.

Det är framförallt en recension som jag vet, ni är många som väntar på: Dermarollern.
Men tills dess, glöm inte tävlingen där ni kan vinna solskydd. Den avslutas på söndagnatt kl 24.00!

Ta hand om er i värmen!
/Jean

I Aftonbladet idag, står det specifikt om dessa förbaskade godis- och tuggummiautomater som finns i varuhus och på stormarknader. Allt för att att förgifta våra barn och tjäna pengar på dem.

Hur just dessa automater kunnat undgå kontroller och bestämmelser är ju en gåta...
Det är just i dessa kulor en typ av giftiga färgämnen som man nu åtminstone, ska märka med varningstext.
Azofärgämnen kan ge allergiska reaktioner som eksem, och kan göra att barn blir hyperaktiva.
De är inte förbjudna i Sverige. Men från och med den 20 juli i år ska livsmedel med dessa ämnen märkas med en varningstext.

Personligen är jag emot allt förbaskat godisätande och läskdrickande under veckorna. Jag anser att barn blir korkade, hyperaktiva och förbaskat bortskämda då de jämt och ständigt kommer med en klubba eller godisbit i truten.  Men jag har även förstått att det mer är ett vuxenproblem i socialgrupp 1 många gånger. Man tycker sig ha så dåligt samvete att man då vill ge barnen något, "de måste få unna sig något". Jag har själv tänkt lite så under de jättesvåra åren med min son, men det fanns verkligen inga pengar, så ett ständigt godisätande var för hans del ändå inte aktuellt.

Men jag anser det finns stora skillnader på uppfostran beroende på vilken socialgrupp man tillhör. Att "tukta" med godis och leksaker är väl ändå totalt fel väg att gå.

Nu bannar jag andra och man ska ju i detta land enbart skita i vad andra gör. Men detta drabbar ju även min dotter.

Hon vet att det ÄR godisdag på helgen, dock köper inte jag någonsin läsk. Utan det är vatten, mjölk/youghurt eller fruktjuice som gäller.
Mc Donalds blir det högst en gång i månaden - om jag får bestämma.

Jag vill dock inte såra andra genom att säga vad jag tycker om godisätande hela tiden, men det är lite upp till andra att även respektera min åsikt gällande detta. Bjud inte min dotter!!


/Jean

Min son packar nu det sista av sina saker han ska ha med sig till lägenheten på Östermalm i stora staden.
Jag har inte haft tillfälle att tänka så mycket på att han faktiskt flyger ur sitt bo nu.
Jag har verkligen INTE varit den goda förebild han hade behövt vad gäller att bry sig om och att vara en god mor. Hoppas i mitt hjärta gör jag ändå att han kan se alla år av fattigdom vi hade han och jag som en lärotid, det var så många gånger du aldrig fick äta dig mätt...  Du har ett stort hjärta trots allt.
Om du visste så ledsen jag är att du likt andra barn aldrig fick åka på semester eller uppleva kalas, tivoli mm.
Men jag önskar så att du kan och kommer att ta igen livet du förlorade som liten, nu.

Jag önskar dig all framgång och lycka - önskar att ni två blir lyckliga tillsammans. En så stor stad passar bättre för er samvaro, att ni får den framgång och kärlek ni så väl behöver. Jag ser fram emot att du ska börja på ditt första jobb, gå din mediautbildning. Var aldrig en NEJ-sägare, du kommer ut i en värld där allt KAN vara möjligt i din ålder.
Låt ingen sätta sig på dig och säg aldrig att du kan jobba gratis, brister jag jag allt för väl känner till hos mig själv.






Å så ännu till ett avsked med lite vemod i hjärttrakten: Tösen slutar sitt dagis nu.
Har varit och köpt  produkter jag slagit in i tre celofanpåsar till hennes fröknar som stått vid vår sida, i vått och torrt. Jag tror de haft himla knasiga problem med min glömska, Stefans förvirrade frågor och vårt märkliga leverne...
Jag hoppas de blir glada, man vill kunna ge mycket mer egentligen...


/Jean

Trots att jag numera igen då enbart sköter administrationen i bolaget, hinner jag inte med!
Det är inbrott som ska anmälas, strul med sedlar och frakter som nte blir som man tänkt sig mm.

Fan vad jag är less på folk som inte kan skilja på mitt & ditt...
För några dagar sedan ställde vår chaufför ekipaget på Nyköpingsbro för att ta en morgonfika. han var borta i ca 30-45 minuter.
Då han kommer ut har någon stulit 5 stycken vitvaror ur trailern. Tyvärr har inte speditören vi kör åt, skåptrailrar så man är aldrig säker även om man ställer mot kaj eller vägg. De går att skära upp på sidorna.
Detta är inom transportbranschen ett gigantiskt problem och jag kan väl bara fråga mig varför man envisas med att fortsätta tillverka, köpa in dessa gardintrailrar. Så mycket onödiga omkostnader i form av självrisker och höjda premier för oss åkare.

Det är ligor som florerar på våra vägar. De har ofta mindre skåpbilar, de kollar upp ibland via tips och följer efter en viss tradare - som i vårt fall gissar jag. Sedan slår de till. Men man får väl vara glad så länge de inte gör våra chaufförer illa...

Det ena skitroliga problemet efter det andra...GUD GIV MIG STYRKA...


Nä, det ska bli skönt att ta en lunch med min väninna om en timme!

/Jean

Inga uppklädda gäster, svettiga och skitiga efter att ha städat och fixat trädgården - men det bidde en midsommarafton denna gång oxå...!

Tänk, att vädret visade sig bli Gudomligt. Man ska vara nöjd!
Nu har vi badväder - i uppblåsbara bassängen vill säga. Vattnet i Vättern är inget jag hurrar för. + 18 grader. Brrr, nä för min del är jag gärna hemma och plaskar i bassängen om jag nu måste svalka av mig. Men skuggan är min vän...

/Jean

God dag.

Ibland önskar jag att ALLA, vare sig man gjort ont eller varit en vänlig person (de flesta av oss är en blandning av både och), skulle kunna rannsaka sig själva, erkänna allt fel man begått - reda ut och faktum gå vidare.
Det viktigaste: att REDA UT, bör alla få chans till.

Trots allt hat som uppstår vid personliga konflikter, är det av vikt att komma ihåg att alla har sina demoner att slåss mot. Att alltid veta att det mesta kan förlåtas, men ge tid för eftertänksamhet. Att glömma, är en helt annan historia.

Jag har ofta skrivit om mina brister.
De brister jag verkligen kämpar med som person är följande:

-Min rättframhet vid orättvisor (skadar mest mig själv). Till trots, har jag dock blivit bättre på att bemöta individer jag anser göra grova misstag. Framförallt vågar jag tala direkt med dem. Hålla mig lite mer i periferin. Förut dundrade jag rakt på med full kraft -facit i handen: inte bra. Men jag försöker verkligen att alltid tänka på min reaktion då jag möter detta.

-Mitt ilskna utseende. Har fått en del negativa konsekvenser som att jag är otrevlig då jag i själva verket är en mycket gemytlig tjej.

-Att bemöta jobbiga människor kan jag ha svårt för. Det går oftast bra så länge det inte är i ett trängt läge, men är det många bollar i luften samtidigt blir jag lätt stressad av situationen. Den här punkten är nog det som mest ligger mig i fatet har jag förstått.

-Jag blir oerhört sårad då människor jag ex jobbar åt, inte har tid för mig. Tid att lägga upp rutiner, förklara och själva vara goda ledare. Det är svårt att hantera kan jag tycka.
Nu har jag då blivit utan vanligt kneg ett tag igen, men dessa punkter ska jag jobba en hel del på tills nästa lilla jobb dyker upp.

-Mitt självhat och att jag aldrig är värd något. Kan vara pissjobbigt, speciellt då man varit i luven med någon. Då tycker man verkligen att man inte är värd mer än en dosa snus (ett uttryck min far sa till mig en gång då jag var 6 år).



MINA GODA SIDOR:

-Fantastisk på att vara effektiv. Gillar att leda, att vara tillgänglig alltid.

-Alltid ett leende på läpparna.

-Bra telefonröst.

-Gillar kundkontakter/leverantörsutmaningar

-En evig vän för den som hittar mig...


Nåväl. Lite livets filosofi här då.
Idag var jag inne på KICKS och fyndade får man nog säga, två härliga duschkrämer.
Angels Spa Bath & Shower Foam med mörk choklad, samt en i Ylang Ylang... mm!



Läppstiftet var inte på rea. Valde ett ljust rosa från Isadora.


...Så idag önskar jag ALLA en trevlig Midsommar, även mina värsta fiender. Men tillbringa dagarna som återstår att fundera på varför saker och ting blev som de blev. Kan man förstå varför individer blivit sårade, förbannade och besvikna, är det ett steg framåt. Man kan alltid ställa allt tillrätta om man anstränger sig och vill vara en god medborgare.

/Jean

Min dotter fick i torsdags en liten varkula ovanför ena framtanden som är lös. Jag har hållit koll på den och sett att den blivit riktigt stor. På lördagmorgonen fanns så en likadan ovanför andra framtanden. I morse kl 7, ringde jag tandvården. Vi fick en tid på em, tandläkaren kunde inte säga vad infektionen berodde på. Men tänderna röntgades, men allt var bra. Men för säkerhetsskull, fick hon Kåvepenin att ta i sju dagar.
Varkulan var som störst , i omkrets som en ärta, knallgul och otäck.

Dessa två kulor påminde mig smärtsamt om hur jag såg ut i hela svalget och på insidan av kinderna då jag led av acnebölder, stora som just ärtor i hela skallen. Med den liknelsen, hoppas jag kunna förmedla till er, hur jag mådde och såg ut under min tonårstid...

I morgon är en annan dag...
Jotack. Fick för en tid sedan min första kallelse till tuttröntgen! Ska vara där i morgon kl 9.00...
Ska bara hinna gratta lilla Tine som fyller sina 6 i morgon först.

Tja, nu kommer inte jag att se ut på det viset kan jag upplysa om. Med mina två vändstekta behöver jag knappast oroa mig. Däremot funderar jag vilt om hur det ska gå till att få in ett bröst mellan två stora plattor, när de mer eller mindre växer inåt?

Det var ett tag sedan jag skrev om hudvård. Men jag inväntar lite prover från ett nytt märke som http://www.onlynature.co.uk/ kommer att få in inom cosmeceutical-segmentet snart.
Märket finns redan på en plastikklinik och salong i storbrittanien bl a. Det ska bli spännande att ta del av materialet.


/Jean

Tösen fyller på tisdag, men ingen kan fira henne då (pappa är ute å kör då), så det blev ett minikalas idag med grannen och ett par vi känner väl.

Jag har bjudit mina föräldrar med förslag på flera dagar, men det passar sig aldrig så det får kvitta. Känns lite ledsamt eftersom det ständigt är bortförklaringar vad man än frågar eller säger.
Nåväl, hon blir ju sex år och ett stort steg för henne, även om det inte var det för dem.

Farfar är heller ingen som frivilligt vill gratta vare sig barn eller barnbarn.
Hursomhelst fick vi klart för oss vad vi ska göra på Midsommarafton.
Vi ska ha min sambos band här och vi ska både äta sill och potatis, samt grilla. Inte att glömma de LJUVLIGA Jordgubbarna och nubben till sillen givetvis!




Här dagen som hittills varit, i bilder dårå:



Det började så bra... jag startade uppdukning
av födelsedagsfika. Men snart fick man tänka om...



Ja vad tror ni? Givetvis blev det sämre väder just precis innan vi skulle till bords.
Så det var bara att duka om, inomhus...
Jag tänkte på reklamen om midsommarvädret hehe.
Men det blev en fin liten stund ändå...



Att blåsa sex ljus, gör man ju bara EN gång i livet dårå...
Grattis lilla Älsklingen!


Så snart tårtan var uppäten, kom den fina solen tillbaka.
En kelstund på trappen innan husse ska iväg på
veckans turer.



Husses bil klar för färd...

Tja...den här händelsen är egentligen hur jävla sjukt rolig som helst. Bara det att jag mitt i allt elände, glömt att berätta den för mina närmaste bekanta.

Men så igår, var jag, sambon, min före detta platschef och ett annat par ute på krogen och satt och hade det himla trivsamt.

Efter några glas, kom så då min sambo för sig att berätta om mitt fatala misstag som skedde mitt på stan för några veckor sedan.

Jag hade lunch och sambon var hemkommen ganska tidigt från sina körningar.
Han drog en repa med dragbilen genom city, varpå han skulle hämta upp lilla mig.
Jag kom trippandes ned för gatan i ganska så höga klackar (mer åt stiletthållet).
Han stannar framför ett vältrafikerat övergångsställe.
Jag öppnar dörren och skuttar gladeligen in (man får alltså klättra några steg upp då man sitter högt upp i en lastbil).

Nu är det som så att under en veckas tid samlar man som chaufför på sig en hel del skitiga kläder, vilka sambon alltid slänger på passagerarsidans golv.
In klättrar jag.
Nedanför står ett gäng tjusiga damer och väntar på att vi ska åka förbi, så de kan knalla över.
Jag smäller igen dörren lycklig i hågen, men innan jag gör det skakar jag likt en hanhund som just dragit sin sista skvätt pink, min ena fot då något "skit" fastnat i klacken.
Måste sett ganska idiotiskt ut för hela benet hängde utanför hytten, tillsammans med det som satt på skon.
Då sambon sedan trampat på gasen hör vi en massa dunsar i plåten på bilen. Jag skriker "köör, jag är hungrig" - men sambon stannar.
Han ber mig öppna dörren, nedanför står tre glada tanter viftandes med sambons skitiga fillingar i luften - "Ni tappade de här" , skriker de...

Ähumm...hehe. Vi hoppades väl att de trodde det var en trasig T-shirt eller så. Frågan är om de fattade att det var just kallingar, använda dessutom!

Har som sagt inte alls tänkt på incidenten, förrän då sambon igårkväll berättade detta för hela gänget. Ni kan ju gissa om det blev ett asgarv utan dess like i salongen ...!?





Kanske namnet "Kapten Filling" framöver, är
passande för sambon?


/Jean

Tja, idag använder jag mig av ett välförtjänt uttryck. Men nog så sant...
Med tanke på gårdagens inlägg, är det många saker i görningen och att smida medans järnet glöder är ju alltid vettigt.

Den översnälla Jean, HAR sina små horn...





Makeup för dagen dårå...



Nu vill jag ha lite värme...

/Jean

Nä ni mina vänner...
Jag står åter till förfogande med kunskap, idogt arbete och ett glatt lynne för att göra någon verkligt glad och framgångsrik.

 

Jobbet jag hade fått, existerade egentligen inte. Lögner, fiktiva namn, bokföringsbrott, dryghet, respektlöshet, bruk av redan reklamerade varor, plagg som lämnas tillbaka och sedan säljs igen, försummelse av både kunder och leverantörer... Förra veckans fatala telefonterror från förbannade individer,  vilka haft med detta företag att göra, gör helt sonika att jag inte vill ha mitt namn och goda rykte då det gäller kontakter, synonymt med detta bolag.

Tja, det var väl vad man kunde vänta sig. Min sambo och jag drar uppenbarligen till oss bedragare så det skriker om det. FAN - låt mig bara vara säger jag nu...

Dessa dagar har varit enormt turbulenta. Nåväl, de har ju lyckats kräma ur mig en månads gratisarbete om inte annat.

Nä nu är jag inte Fröken Snäll längre...



/Jean

Tja, detta är väl knappast något jag brukar berätta öppenhjärtligt om. Vissa jobb jag gjort är pics jag aldrig kommer att visa för någon. Men några pics tycker jag
faktum, är riktigt fina. De symboliserar min personlighet väldigt väl - relativt frispråkig, rättvis
naket men med stil.

För några år sedan visade jag några av dem i ett forum, fick ömsom kritik ömsom godhjärtade ovationer.
Det var skoj på den tiden, och nej: jag tvingades inte till något alls. Tvärtom har den tidens fotojobb
berikat mitt liv. Jag har lärt mig en hel del.

Men JA - däremot. Det stämmer att det är bimbovarning, kroppsfixering och jag skulle ALDRIG idag göra sådana fotojobb igen. Men likt förbannat är det kul att ha gjort något lite "orent och stillöst", för jag anser nämligen att det mesta foto som tillverkas är konst och inget annat.

Det kan vara kul att "skryta" en smula, nu när så många andra pratar om sina modelljobb, visningar och hejsan hoppsan. Tänk, jag har oxå "lik i garderoben" haha...








Och yes. det ÄR jag på picsen, tagna för ca 6 år sedan.


/Jean

Ja, såhär är jag klädd idag dårå, för den som är nyfiken!


Denna vecka och nästa varje återkommande år, har ju Motala som bekant en jävla massa cyklister i stan. Det medför Guldläge för alla butiks- och rumsuthyrarentreprenörer i stan med omnejd.
Vi har allt funderat på att hyra ut en del av huset som ändå står tomt, men man är ju lite rädd att det kan gå galet... ?!

Tja, nu ska vi ut i stormen och se oss omkring. Försöka äta en glass i ovädret utan att få nyllet inkletat då...
Morgonen har tillbringats med en rad faktureringar - Love It! Jävligt härligt att kräva in stålar istället för att bli krävd av, inte sant?




/Jean

Då och då skriver jag en och annan fundering. Jag förvånas inte över något är mitt motto. Men ibland överträffas man av den bistra verkligheten.

Det finns en anledning till, varför jag under alla år varit osocial, hållit mig undan däggdjuret Homosapiens: rädslan för att bli förråd och övergiven. Kanske sitter det omedvetet kvar i själens boning sedan modern min, spräckte min skalle då jag var en ovetande liten 1-årig tös, vem vet?
Men tack och lov vurmar käringen för djuren och hon sitter i dag som ledamot i ett djurskydd i Ängelholm - Gud bevare.

Oturen har liksom bitit sig fast likt en jävligt envis varböld - ordagrant har det ju iof även varit sant, med tanke på mina läskiga bölder jag hade i hela ansiktet under tonårstiden.

Idag har jag dock kommit till insikt - hur många gånger i ordningen vet jag inte, men jag vet ärligt talat inte om jag någonsin mer i livet kommer att KUNNA våga lita på folk.

Jag har själv beskådat bedrägeriet med egna ögon och kan bara säga att människor som medvetet bedrar, förfalskar och gör allt för pengar - fast de borde kunna leva ett behagligt liv, faktum står mycket lågt i kurs hos mig. Att bära en sketen fisförnäm fasad då hela inredningen rämnar är bara jävligt korkat och tyder på viss ointelligens...

Jag kommer inte en enda dag till, att låta en individ som är alltigenom falsk att få bära okvädesord mot mig. Då ska hon veta att jag vet, vad hon är för en låg varelse.
Att låtsas leva ett liv i lyx, överflöd och vara primadonna. Att misscreditera alla andra vid sin sida och själv ta all credit det är den lägsta avarten av mänsklig vävnad jag från och med nu, vill vara i närheten av - oavsett konsekvens.



Ni är många som vid det här laget vet att jag är en mycket godhjärtad och empatisk person. Vilken ibland utstått skit lite för länge innan jag ryter ifrån, det har jag gjort medvetet eftersom då jag var ung - exploderade för ingenting. Genom åren har jag lärt mig vad självbehärskning vad gäller ilska, kan betyda för att behålla sin värdighet.

Men trampar någon över gränsen alltför många gånger, då river jag. Samtidigt vill jag numera samla så mycket fakta om en människa att jag den dagen jag ska ge igen, faktum vet att jag har kött på benen för att göra det. Den dagen är här nu.

Dagens fundering mina vänner!
Natti
Jean