Den här veckan har börjat otroligt bra för vår del. Det var hemskt länge sedan så mycket positivt kommit på en gång. Krisen höll bokstavligen på att äta upp oss, både emotionellt, ekonomiskt och kroppsligt. Att man blir sjuk av kriser är ju inte konstigt.

Men nu är det nya tider och med det nya åtgärder och saker som måste planeras rätt.
Idag har jag varit och sett över försäkringarna, både för företaget och privat. Kändes skönt att kunna prioritera hur man vill ha det om något händer.  Vet ej hur vi vågat, men det enda vi förut haft försäkrat, har varit lastbilarna.

Vi tycks ha fått tag på bra chaufförer som ska börja köra åt oss. Vi ska byta ut bilparken - ja allt flyter helt plötsligt i medvind! Jag pustar äntligen ut med glädje.

Mot ljusare tider går även Svea Rikes ekonomi. Personligen är jag glad att Alliansen tog segern.
Och gällande medias skrämselpropagande om vad som ska hända i regeringen nu,  så tar jag det med en nypa salt.
Värsta boven i dramat är ju medias uppsjåsande av valresultatet.
Men jag har skrivit det förut - är det något man kan bli osams om så är det just politik. Men det är min känsla i det hela i alla fall. Däremot anser jag det vara ganska okultiverat att gå till mandat på en åsikt gällande individers vara eller icke vara. Känns lite "back to basic". Livet är ju hemskt mycket mer än Ja eller Nej. Jag talar om SD.
Nog om det.


Min son har just nu ett litet kul skolprojekt på sin mediautbildning. Lärarna bad eleverna fråga sina föräldrar om de ville ge några bilder av hur vi som föräldrar var klädda då vi var i 20-års åldern.
Här är mitt bidrag. På grund av min dåliga hy, ville jag aldrig vara med ens på privata bilder som ung, har därför knappt några. På bilden där jag är 19, väntar jag min son.

Urklippet från jag är 26, är från Norrköpings Tidningar.
Och ja, kläderna är väl inte något att skryta med, men men så såg jag ut på den tiden...
På den tiden hade jag min riktiga hårfärg kan jag ju nämna.



/Jean