Att jag hela livet har fått kämpat mot karbunklar, blemmor, komedoner och enorma blå varbölder vilka givit gigantiska ärr efter sig, är det inte många som tror på. Men jag har gått igenom ett helvete.

Just därför har det varit så viktigt att delge all den kunskap jag ofrivilligt fått genom alla år. Kulmen nåddes vid 17 -års ålder då jag akut fick åka in till RIL som det hette då. Jag hade fått så svåra varkulor att de gick igenom munhålan, att äta gick inte. Jag ville ta livet av mig bokstavligt.
Att sedan inte kunna gå ut för att man blev kallad "hagelskur" och "missfoster", var egentligen det värsta. Att inte bli respekterad som människa.

Man såg bara mina varande bölder och folk trodde inte jag tvättade mig. Ni som ej varit med om detta kan aldrig förstå tomheten inombords.

Ni är många som kämpar och idag kan jag inte säga hur många brev jag fått av er alla, men en sak är säker: se på bilderna av min hy idag: efter medicineringar, rätt hudvård och rätt kost vet jag att ALLA kan få ett bättre liv. Men det är som jag sagt tidigare - ett livslångt åtagande. Inget som enligt reklamen, går över på 2 veckor.

Utöver god hudvård gäller det att bruka rätt typ av make up även, detta har jag skrivit många gånger och inget är väl mer rätt än att just ge huden liv och lyster, snarare än att täppa till med pissdåliga foundations, feta krämer och dylikt.

Så mineralpuderfoundations mina kära vänner, puder som flytande, är som en extra läkande kraft man lägger sist i sin daglig hudvårdsrutin.

Och JA, jag är stolt över min hy idag. Den är inte perfekt, men jag har för länge sedan lärt mig att bara jämföra den med mig själv, jag bär ingen annans problem, inte heller deras skal!









Så en liten push till er som sviktar i tålamod - ge inte upp!
Varm kram till er som kämpar
Jean